Lotto-Henrik

Ett reportage om danska miljonärer visades på TV ikväll. Jag såg bara en snutt men enligt min förståelse var det folk som fått pengar så där plötsligt. Någon på poker. Ett bondepar hade fått ett arv. Den tredje hette Henrik eller Lotto-Henrik och den tidigare fiskeriarbetare blev 23 miljoner rikare. Under första året har han använt 13 miljoner. Som det sägs i danska Avisen …

”Han har blandt andet købt en specialproduceret Ford Mustang i USA til 1,6 millioner, et par go-carts, kæmpe-fladskærme, en seng til 100.000, og så skal en ung levemand selvfølgelig også have bygget en bar i garagen. Og et jacuzzi i baghaven…

Kul med folk som spenderar pengar. Samtidigt är jag glad att snubben inte har hand om mina tillgångar. Ska bli intressatn att se vad som händer på några års tid med hans förmögenhet. Han berättar att han nu också har fått en egen bok skriven om sig. Wohoo. Säkert har han fått nya vänner också. Tycker det luktar lite Mike Tyson över det hela. Sen berättas det att han numera gett sig in i pokerspelandet och ska bli proffs. Ja jävlar. Otippat eller hur.

I min värld var Henrik en rätt tragisk figur. Men å andra sidan tror jag inte historien är särskilt unik bland folk som satsar på snabba cash. Slår du på dessa luredrejeriprogram Lyckohjul och Snurra & Vinn och Idiotjackpott som går på TV udda tider så hittar ni många Henrikar. Men som sagt Henrik – Kör så det ryker, pengar är till för att rulla. Tittar lite på framsidan av boken där det står ”1-5-14-19-21-29-30. Koden till Lycka”. Tänker att det finns en annan bok också som jag har skrivit i mitt huvud ”I D 10 T. Vägen till förfall”.

Osäker vem som har tagit fotot men om du som fograf vill ha ett omnämnande är det bara att höra av sig till mattias@cardo.nu så fixar vi biffen.

Mobiler och Klocka

Ny teknik är bra men ibland tycker jag att det är ett jävla ofog. Ta det här när mobilen ringer och ger ifrån sig en signal. Nödvändigtvis betyder inte det att du behöver svara. Om det är någonting viktigt så får folk ringa tillbaka. Än värre är det när du är med någon polare och polarens mobil börjar ringa och denna tar upp nallen och snackar bort en kvart. Är inte min tid mer värd brukar jag resonera. Jag tycker det är dålig stil. Sen har vi folk som snackar när de kör bil. Framförallt en person som jag känner fortsätter med detta ofog trots att jag påpekat det flera gånger. Den 5 september 2005 var jag i Tärnaby och liftade tillbaka med ett par italienare och där frontade vi med en långtradare pågrund av mobilsnack. Fronta är kanske ett för starkt ord men tradaren knäckte backspegeln och rev upp lacken på vänstersida av den lilla Toytan. Nästa gång folk tar upp och pratar bort en stund när man är på tu ma han med dem så ska jag säga ifrån lite mer.

Sen har vi det här med tid. Senatse veckorna har jag flera gånger stämt tid ”Klockan 14.00″ ”Klockan 19.00″ ”Klockan 21.00″. Och så kommer inte fanskapen. Det tycker jag är en smula enerverande. Jag har faktiskt andra saker för mig. Två av gångerna hade jag fixat skjuts för att hämta saker och detta drabbade tredje person. Jag ska börja statuera exempel i denna fråga lite mer. Det är slut på alla tidstjuvar. De borde veta hut.

www.interesting.org

Bröderna fortsätter med sina moderna kreativa korståg. Nedan är en trevlig krönika från Fredrik.

”Kvinnan som kom fram till mig hade ett kolsvart hår, en piercning i hakan och stora svarta högklackade skor. Hon såg ut som en kvinna som man inte ville stöta sig med. Därför ska jag villigt erkänna att jag blinkade till när hon kom fram till mig direkt efter att föreläsningen var klar och sa:”Du, efter halva föreläsningen tänkte jag räcka upp handen och säga ’Det är omöjligt att tycka om en sådan som du!’.”Sedan log hon med hela ansiktet – inklusive ögonen – och tog mig i hand.

Det är ett konstigt jobb man har. Kvinnan förklarade för mig att hon hade varit så frustrerad, irriterad och arg efter första halvan av min föreläsning att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. Men när hon lyssnat på hela föreläsningen hade jag lyckats få henne att totalt ändra sinnestämning och nu stod hon och pratade med mig både glad och inspirerad.Att kunna få en person att gå från neutral – via otroligt förbannad – till väldigt inspirerad på 1,5 timme är en retorisk utmaning. Jag älskar det.Idag fick jag för övrigt ett liknande mail från en kinesisk journalist som nyligen intervjuade mig efter en föreläsning. Hon skrev: ”I wish you good luck in your annoying but inspiring speeches.”

Och en gång blev jag presenterad med orden ”Nu ska vi få lyssna på en inspirerande provokations-föreläsning”. För en månad sedan kom en beställare fram, tog mig i hand och tackade för en inspirerande föreläsning. Sedan sa han: ”Vilket roligt jobb du har som får stå och skälla ut människor hela dagarna …”Det är ett konstigt jobb man har.Att vara talare handlar om att beröra. Om att skapa känslor hos åhörarna. Nästan alla föreläsare försöker beröra med humor. Ett fåtal talare lyckas beröra med sorg och jag har lyssnat på talare som har fått mig att gråta. Själv kör jag alltså ibland med taktiken att få dem som lyssnar förbannade för en stund. Det låter som en helt sjuk strategi för ett tal – men det konstiga är att det fungerar.Nu är det naturligtvis inte bra om människor LÄMNAR föreläsningen förbannade.

Men att kunna beröra människor så mycket att de – under en stund – blir förbannade och irriterade gör att budskapet verkligen går in. Man har fått människorna att börja tänka.Och är det någonting som jag insett efter att ha föreläst om kreativitet för mer än 100 000 människor så är det:1) Människor tänker på tok för sällan.2) Människor vill utveckla sin kreativitetAtt då lyckas provocera fram en ilska/irritation/frustration är ett mycket effektivt sätt att få människor att börja fundera på hur fast de är i gamla vanemönster och få dem att börja vilja förändra sig. Men det är som sagt en utmaning att sedan få samma människor att lämna föreläsningen inspirerade och glada.Jag tror att vi alla skulle må bra av att provoceras – och inspireras – lite oftare.

Inte bara på föreläsningar, utan lite när som helst i våra liv. Att skakas om ibland är nyttigt för kreativiteten. När såg du till att skakas om senast?”

Fredrik