Fyrtal i Ess

Fabulösa Fyran nedanför. Människor som jag av någon anleding har sprungit på. Samhället vore både roligare och trevliga om mer följde deras sätt att agera och fundrea. Hogne bakom sin grogg är ett kreativt geni som arbetar i Bergen. Hogne hade jag förmånen att möta i Adelaide. Sedan dess har vi behållt kontakten med vissa avbrott. För den som söker en hjärna utöver det vanliga så får ni ta en svängom till Norge. Låter måhända som en paradox.

Jenny på ett tåg tror jag. Påväg någonstans.Någonstans mellan det förflutna och framtiden. Geologen från Täby som nu har uppdrag i Afrika. Minns henne som en försynt servitris hos Mme Guiljoutin på ett familjehak i franska alperna. En såndär person som det finns många lager av. Man skrapar på ytan och så dyker något annat upp.

Steve Head som på bilden ger tumen upp för sitt spräckta ögonbryn. En hårt arbetande rygbyspelare vars allmänbildning och reflektion är någonting utöver det vanliga. En person man blir klok av bara att vistas med. Learning through osmosis tror jag det heter. Efter några svängomar i världen bor han nu i Deniden i Nya Zealand med fru och jycken Nacho.

Gåpåanda och ödmjuk respektlöshet kan föra människor närmare sina drömmar. Det är profeten Mohammed ett bevis för. Agerar. Reflekterar. Provocerar.

Summering

Jag vet inte varför det blev flugskitsstorlek på texten nedan men ni får ta fram Koskelas glasögon för att läsa en enklare summering av 2009.

Vänner

Your life is an occasion. Rise to it. Okänd.

Solen gassar och värmen är påtaglig som en vedeldad finsk björkrisbastu, det falska Rolexuret visar 14.45 söndagen den 20 december. Några dagar efter bland annat Lina Sävenstedt och Brian Wallace födelsedagar om minnet inte sviktar. Uret köpte jag förresten av en tandlös man på Husseins torg i Mas-o-donia staden Kario, Tutankamons högvkarter.

Själv sitter jag på taket till det bostadskomplex där jag numera huserar, till höger om mig ligger GW:s formidabla alster ”Ett annat liv, en annan tid” och på den högra sidan om vitmålade plaststolen återfinns en halvdrucken pilsner, en guldfärgad handduk som jag råkade få med mig från ett närliggande hotell, Mp3 spelaren som förresten måste laddas och en diktsamling av den dekadenta Charles Bukowski. Ett par katter smyger tystlåtet förbi, slickar sin päls och är rätt omedvetandes om min närvaro. Förmodar att de har bättre saker för sig och det enstaka jamandet tolkar jag som en blandning av tristess och hunger.

Grannkärringen som i sina anletsdrag påminner om den där Magica De Hex bruden, Loredana Berte, ett av BB:s många dubbelfel, har återigen börjat gorma på sin hunsade man och de båda barnen som gissningvis är i de yngre tonåren. Enda smolken i glädjebägaren är att avloppsystemet i närområdet håller på att bytas ut, vilket medför att det ligger en bajjamajja doft över nejden. Å andra sidan har byggherrarna och deras underståtar lovast att den flyktiga odören försvinner under eftermiddagen. Reser jag min sargade 169 centimeter och 77.8 kilos kropp, ställer mig på tårna så kan jag nästan se Röda Havet från taket. Det är blått och fullt av fiskar som inte hittas i Storsjön hemmavid.

Tog en ordentlig snorkeltur i Dahabområdet för några dagar sedan och där ute med ett vindpinat fyrtorn råder både ensamhet och frihet, något som passar sökande själar, med maresfötterna, lånad mask och blåsrör, gick ner på några meter för att studera en gulspräcklig muräna som gömde sig mellan något som liknade ett granitblock och korallskog, han var i gott sällskap av julgranssnäckor i olika färger, pappegojfiskar som är distinkta i sitt utseende med en brutalt kraftig käke, fasansfullt underbett vid närmare tanke, nästan så de borde drunka i duschen. Några scalalrer, svara plattfiskar, tångräkor, en enstaka sjöorm, blåprickickiga rockor och nemosar simmade vid min sida ett tag och innan jag beslutade mig att göra bokslut för dagens aktivitet stirrade jag och vattenskalman på varandra ett tag, de är vansinnigt vackra dessa graciösa, lugna och fullkomligt fascinerade köldpaddorna vars rörelsemönster och nyfikenhet jag tycker påminner om Helg Skoogs personlighet och Kristina Lugns sävliga eftertänksamhet.

Avslutade den dagen med en kaffe på Inshala Inn, pratade turisterfrågor och Egyptiskt bankväsen med en man i vit arafathuckel, färgen matchade hans skägg, mannen som kallade sig för Elvis Mohamed. En trevlig bekantskap som berikade min tillvaro en stund. När det började lukta för mycket bacon från min röda rygg, bestämde jag mig att lifta tillbaka de 8 milen till Sharm el Shiek.

Från mitt lilla krypin som är ungefär lika stort som en mindre skolåda men dock innerymmer alla förnödenheter samt en balkong, är det 100 meter till det kontor som vi delar med den lokala Agenten Emilo Travel, bestående av ett gäng Egyptier, trevliga snubbar som alla försöker tjäna pengar på mer eller mindre lagliga grunder. Tar jag vänster när jag går ut från lyan och går några steg, finns ett par mindre butiker som innehar nödvändig proviant som yoghurt, frukt, massa olika tonfisksorter, ägg, bröd, frysta kycklingar, kryddstarka ostar, lite grönt, ibland några burkar oliver av skiftande färg och kamelbiffar.

Vägg i vägg med snabbköpen, i något som kan liknas vid en artikektorisk halvmåne finns även ett klippotek där både barbering och avhyvling av hår går på 20 SEK, en restaurang som mest serverar vattenpipa och MTV musik, ett gym som har en 2×3 meter affisch på Nylandsonen Dolph Drago Lundgren och till sist ett tvätteri där mina kortärmade skjortor med nackstorlek 42 brukar få ett nytt liv någon gång i veckan.

Denna korta inledande beskrivning stämmer. Eller åtminstone gjorde den det innan Företaget jag jobbade för var tvungen att friställa mig redan den 8 december. Det datum som ligger mitt emellan finska nationaldagen och nobelmiddagen. Det går att över och underanalysera saker till förbannelse men det bottnar i att de helt enkelt sålde för lite resor. Verkar vara svårt för en liten aktör att ta marknadsandelar och kanske framför allt var det taskig tajming med finanskriser och annat tjafs som föranledde att Andersson helt sonika fick packa den gröna kappsäcken, sätta sig på den strömlinjeformade plåtfågeln hemöver och fundera ut plan B. Sen är jag övertygad att företaget kommer tillbaka i storstilad comeback.

Å andra sidan ser jag den begränsade tiden här i Faraonernas land som en riktigt trevlig semester för egen del, fick chans och bada, träffa folk, göra ingenting, läsa böcker, gå och träna, röka vattenpipa, pruta priser mer därtill. De fåtal gäster som jag haft äran att lära känna har som vanligt härstammat från blandade bakgrunder; iranska apotekare, högstadielärare, campingägare, ett par tandläkare, dataprogramerare, pensionärer och så vidare undt si weither. Enda missödet, eller två, för besökarna har varit en bruten fot och elakartade myggbett som faktiskt ledde till allergisk reaktion och en veckas penicilinkur. Som vanligt tycker jag att fröjden med rese och turistkneg är den kontakt och hjälp som sker med gäster och hotell och utflyktarrangörer, etc. Det är en fröjd.

Så nu ligger både Sfnix och Pyramider bakom mig och det är hög tid att hitta på något annat, vi får se vad som poppar upp.

Härnösand

En del av er vet att jag mellan oktober 2005 – oktber 2008 har varit bosatt i den trevliga och vackra staden Härnösand som ligger ett stenkast från UNESCO området Höga Kusten där den pampiga hängbron ger sitt intryck och skuleskogens mysterier förblir olösta. Att flytta till eller att flytta från en plats är naturligt att göra. Efter tre år i residenststaden kom jag underfund med att min egen efterfrågan och stadens utbud inte matchade varanda. Mer dramatiskt än så behöver det inte vara. Så jag har börjat avveckla saker och framåt sensommaren har jag tänkte göra ett försöka att sälja lyan på Norra Kyrkogatan, den är förövrigt uthyrd till en trevlig snubbe som jobbar på asylboendet Tellus. Såg att en av mina grannar satt ut sin 3 rok för 275 000:- och med tanke på nyinflyttad arbetskraft i och med bygget av superfängelset tror jag säkerligen att den kan gå för det priset.

För er som ännu inte besökt den pittoreska lilla kuststaden rekommenderar jag en rundvandring, om du är båtentusiast finns chansen att segla ända in till McDonalds, tugga i sig en kycklingburgare men inte för då kommer din lekamen förr eller senare att påminna om Manuel Uribes. Ett första steg kan vara att surfa in på www.harnosand.se och sen gå in till receptionen i det blå kommunhuset eller besöka turistinformationen nere på stan för mer handfast information.

Jobb

Strävan med jobb har varit fyra jobb och 25 % på varje, på så sätt undviker i alla fall jag leda och uttråkning. Det har inte helt lyckats men strävan är det åtminstone inte fel på och om det fortsätter i samma takt borde det rimligtvis gå att kombinera. Under årets första två månader som nu ligger bakom oss, minns jag inte riktigt om jag gjorde så mycket, tror mest jag petade navelludd och försökte sälja lite Cardo som tvärr inte gått lika bra som önskat, det frustrerar mig en smula.

Hursomhelst blev det lite ströjobb på asylboendet för ensamkommande flyktingungdomar, det började i mitten av april om jag har min kalender i ordning. Som vanligt på sådana ställen blir det fler jobb, då folk är borta eller sjuka, på utbildning, lediga och frånvarande av andra orsaker. Trivdes bra med de långa passen och det var ett glatt gäng. Trevliga ungdomar och ganska varierat. Sen var det lite olika tider vilket passar mig väl har för längesen insett att 08.00 – 17.00 inte är någonting för Lars Mauritz Mattias.

Det retar mig ohyggligt att vi tror att denna arbetsform passar alla, eller det retar mig i alla fall att de flesta verkar resonera så. Tittar bara på vårt granland Norge som tack vare skepparindustrin, fisket och oljan har en mycket liberalae och förnuftigt flexibel syn på arbetstider, hur de komponeras och individanpassas. Vi borde leka mer med schemaläggning, TreTre är ett alternativ som passar många, däremot är EU direktiven om arbetslagsstiftning rent ut sagt bedrövliga, värre än sneda gurkor.

Sen i maj körde det igång med jänkarna och kneget åt Vantagetravel.com, någonting som jag verkligen trivs bra med och är jäkligt duktigt på. För den som tvivlar får ni hänga med någon gång Bergen Kirkenäs Tur och Retur, då förtäljer jag om troll, fauna, kriget, toppografi, går små hamnpromenader, talar om socialsystem och idrott och tyskatöser. Ser verkligen fram emot nästa säsong då jag ska ha 100 % excellent på utvärderingarna.

Gjorde sedan en kryssning med Exitour där en mindre grupp och jag besökte bland annat Barcelona, Marseille, Genoua, Neapel, Tunis och Mallorca. Det lilla fåmansföretaget som ligger på Storgatan 7 i Sundsvall säljer faktikst mest kryssningar av alla företag i Sverige. För den bravuren får de både guldstjärna och tut i luren av mig. Sen i Oktober började jag Egyptensejouren men den blev som berättat märkbart kort.

Sen försökte jag mig också på att köpa lite aktier och leka amatörbankir, snacka om coupe de grace, av 5 bolag har 2 gått i konkurs, tror jag ska satsa på stadsobligationer nästa runda.

Politik

”Jag ser att du valt den stora världen och inte den lilla”. JS.

”Politik är att vilja”, det hävdade i alla fall Olof Palme. Den mordutredning som förövrig är det största enskilda i världshistorien, större än Kennedys alla konspirationsteorier. Men viljan är inte nog och det tror jag att jag tidigare nämnt, det handlar mest om att göra. Om man nu vill gå ner några kilo går det inte bara att tänka sig smla utan du måste även ut i eljusspåret, ner på gymmet eller sluta proppa i dig syltmunkar. Vilja är bra men inte tillräckligt. Det är rätt uppenbart.

Jag förstod nog inte vad jag gav mig in på där i början av 2006 när jag ville ha någon meningsfull syssla, hobby, engagemang att ägna mig åt. Jag har dock lärt mig en hel del hur en kommun sköts, vissa illasinnade skulle säga hur det inte sköts. Har också förstått att oavsett vad man gör får man på käften. Sen att folk emellanåt gör något klokt, nytt, tänkvärt och med framåtanda det uppmärksammas när personen i fråga slutar. Lite märkligt. Om jag mot förmodan väljer att engagera mig framledes ska jag vara såker på att partier i fråga mitt i natten kan svara på vilka tre frågor som ligger varmast om hjärtat och att de kan svara på Kiplings ledstjärnor; Vad? När? Hur? På vilket sätt? I vilken omfattning?

”Det är så svårt att rekrytera folk”, brukar folk säga när det gäller att få nya krafter att engagera sig. Ibland kan det låta som en travesti på Yrrols problemnedbrytning där allting hamnar i ”Men vi har ju ingen lokal”. För den som är otålig är det magsårsframkallande att vara med i kommunalpolitik och jag tror att vi måste alla bli bättre på att mäta framgång, kvantifiera framgång och ge oss själva high five när vi når någon sorts framgång.

Sen har jag lärt mig att tidningar kanske inte alltid skriver, porträtterar eller lyfter fram hela bilden. De flesta människor i en liten stad säger att de inte är intresserade av politik men när det blir frågor på individnivå blir det plötsligt mer intressant. Något som vi eller åtminstone jag har misslyckats med är att ta med en påse kanelbullar och gå ut till de som jobbar inom äldreomsorgen, lyssna och försöka förstå. Det har varit för lite av studiebesök, nedslag i vardagen.

Folkpartiet som ligger mig varmast om hjärtat är ibland som den där duktiga tjejen längs fram i skolbänken. Hon med alla rätt men som ingen lyssnar på. Under tiden i Härnösand tycker jag att det har hänt vissa positiva saker men nu senast när jag följt pressen ska 300 kommunanställda bort. Jag kan inte analysera om det är rätt ellr fel, nödvändigt eller inte men i en storlek av Härnsöands kommun och med så många kommunalt anställda, är det märkligt att inte antalet åtminstone ifrågasatts, undersökts eller pratats om tidigare.

Det fanns ett par beslut som jag såhär i efterhand grämer mig för att jag var så jävla feg och inte sa ifrån, besluten gällde kanske mer person än sakfrågor. Då kommer ofta fegheten in. Såhär i efterhand kan jag bara skaka på huvudet och förbanna valet. Men jag får skriva om det i mina memoarer när brottet är preskriberat.

Personer

Vet inte om det var morsan eller någon annan som följde med en svängom ner på stan, det blev att jag morsade på folk till höger och vänster, fick kommentren ”Men Mattias vad du känner människor”. ”Jovars, fast det är skillnad på bekanta och vänner”. Tyvärr har jag kanske lite för mycket av den ena varan, eller så har jag för höga krav. Men det är det vanliga, folk är dåliga att morsa på varandra på stan, slå upp en konversation vid busshållplatsen, göra spontana saker, etc. Där får vi nog alla ta på oss lite ansvar men jag försöker åtminstone dra mitt strå till stacken.

Sen tror jag det är ganska nyttigt att rensa och förändra i bekantskapskretsen emellanåt, ungefär som att frosta av ett kylskåp och plocka bort sådant som blivit skämt, vars smak du inte gillar eller det som passerat bäst före datum. Konstigare än så behöver det inte vara. Jag har lovat mig själv: 1. Umgås med folk som ger dig energi 2. Försök inte omvända personer, att spela Florence Nightengale är bra till viss del, men det får inte sluta med att du äts upp inifrån och börjar dunka huvudet mot en obönhärlig stenvägg och 3. Säg till när folk gör något bra respektive när det gör något idiotiskt.

Lars Sjödin är en person jag önskar jag träffat på för 30 år sedan, ja jag menar när han var där kring 30 strecket. Jag gillar hans stil, framtoning, personlighet och sätt. Av honom kan de flesta lära sig både folkvett, humor, trevlig attityd och förhoppningsvis också hur man zickzackar lagen till sin egen fördel, åtminstone om vi utgår från hans profession. Heders Lars. Jag funderar ofta på dig och din familj, hur ni har det där ute på näset fullt med Aspträd. .

Sen får man säga vad man vill om LG Hultin, men låt oss lägga bort det politiska käbblet för en gångs skull. Kan bara konstatera att det är en driftig kille, engagerad och tydlig. En persom som i åtminstone mina ögon både är trevlig och konkret. Mer sådana.

Sen i början av hösten träffade jag min gamle vapendragare Erik Johansson, som numera härbergerer uppe i Luleå med fru och minsting och två osnytna irländska settrar. Det var en fröjd att under ett par dagars tid ta del av staden och dess innehåll, komma ihåg lite gamla minnen och skapa framtida sådana. Dessutom är han en grym kock och det svarvades ihop självskjuten kreatur, potatiskaka, en grym svampsoppa i förrätt och därtill en oemotståndlig efterrätt, fina viner och likör blev det också. Jag tror det är Anna som lockat fram de goda sidorna hos honom. Fick även en svängom och tittade på isbrytarna som övervintrar uppe i den norrländska skärgården. För de av er som funderar att lifta hem från Luleå kan jag meddela att det tog 8 timmar och till sist fick jag tummen upp med en gumma som jobbade för Öppen Gemenskap i Umeå.

Herr och Fru Norlin har ett bra boende i det pittoreska Klabböle. Jag brukar försöka ta tiden att träffa Rikard och Emelie när jag är uppe i Umeå. Attityden ”dörren är öppen och kaffet står och puttrar” är någonting som jag gillar och trivs med. Även om det ibland kan vara långt mellan gångerna är det som att plocka upp den röda tråden då vi stöter på varandra, sådant är mycket värt.

Skoogan eller Jenny Skoog är det kanske många av er som inte har koll på, inte så konstigt med tanke på att ena veckan är hon i Guineau och gör geologiska tester och veckan därpå är det Australien för nya äventyr. Satt mig ner och funderade när vi sprang på varandra förra gången och jag tror faktiskt att det kan vara så länge som 5 år sedan. Vi har dålig tajming och brukar allt som oftast befinna oss på olika kontinenter men med dagens fiffigheter känns det som om vi är närmare än det geografiska avstånndet. Hon är unik.

En annan unik människa vars bekantskap jag stiftade en måndag på Technichus för ett par år sedan är Lina Dahlbom, en sprudlande energimänniska som lyser klarare än polstjärnan. Hon är en såndär person som kommer att bli utsedd till årets frimärke om hon forsätter i samma takt. En individ som inspirerar sin omgivning.

Den person som jag kanske haft mest att göra med senaste tre åren, under Härnösands sejouren är Daniel Sundqvist. Återigen en driftig snubbe där ingenting är omöjligt, fascineras av hans moral och hjälpsamhet, lägg därtill en härlig humor och ordvitsar lika snabba som Cassius Clays forarbete, så blir resultatet en lyckad kombination. Fortsätt på det inslagna spåret Danne.

Till sist men absoulut inte minst finns en härlig person, boende ett stenkast från Liseberg och som ger tussilagon ett ansikte. Längesedan jag sprang på en sådan levnadsglad, kreativ och handlingskraftig individ. Vem det är behåller jag för mig själv, kommer kanske i något annat brev.

Naturligtvis är det en hel drös som jag inte skrivit om här, när jag tänker på er blir jag glad och nöjd, börjar småskratta för mig själv och ler i dur.

Tips

Vi människor är löjligt brutala vanemänniskor, ungefär som det underbara Lundabandet Brainpool sjuger i sin låt Holiday…”you stumble out of bed and go to work at halft past seven, at night you fix some food and watch TV until 11, and inbetween your coffebreaks you try to earn a fortune…

Vi måste bli lite mer Pippilångstrumpiga. Själv funderar jag ofta på den reklamslogan som fanns för ett par år sedan, tror det faktiskt var för ett reseföretag eller eventuellt bankkort, men det vågar jag inte ta gift på, oavsett så sas det ”When was the last time you did something for the first time?”, jag upprepar på norrländska ”När var den senaste gången du gjorde något för första gången?”. Hmmm…sug på den. Skäms ni som inte kommer ihåg det. Inklusive mig själv ska tilläggas.

Fundera vidare vad du brukar köpa när du går ner till lokale pizzasnubben. Trots att det idag finns mer än 100 degar med olika garnering som passar de flesta smaklökar väljer de flesta, skulle jag tro, antingen Caprichosa eller Hawaii. Fy skäms. Det går alltid att göra en AO-strategi *1. Blunda och kasta pil. Det var i alla fall en lönsam investeringsstrategi på 1980 talet.

*1 AO står för Apan Ola som utmanande självutnämnda finansgenier på investeringsstrategier. Tokstollarna sprang omkring och försökte analysera tillvaron med Ola tog ett par bananer, satt upp börslistan på väggen och slungade iväg fem väl avvägda pilar. Självklart vann den ödmjuke chimpansen, kanske något för kräkmedelsgorillorna på Carnegie och trötta Lehmanbröder att anamma. Tipset är således att göra den egna vardagen lite mer spännande, som hjälp på traven lämnar jag tre kreativa utmaningar:

1. Lär känna en ny människa varje dag under en månad. Bjud sedan hem dessa 30 personer dag 31 och introducera dem för varandra. Garanterat ringar på vatten och spridningseffekt.

2. Förfölj en person på stan en vanlig lördag under ett par timmes tid. Skriv upp vad personen gör och hittar på. Ett enkelt sätt att locka fram Mästerdetektiven Blomqvist i dig. Om du vågar kan du presentera dig för objektet efter uppdragets slut. Antingen får du en blåtira eller gott skratt.

3. Res runt i Sverige eller Europa eller välden med hjälp av couchsurfing.com. Kom igen fegis. Visa att du törs, annars är du bara en liten lort.

Framtid

Vi får se vad som händer härnäst. Tycker det varit en smula svårt att sätta långsiktiga mål, vet inte varför, är kanske för kortsiktig eller blir uttråkad när saker tar för lång tid. Det får nog bli ett nyårslöftena. Som det ser ut nu så ska jag hålla mig flytande fram till April och sen köra Hurtigrut för att under hösten emigrera till Zermatt. Vi får se vad som händer.

Böcker & musik & TV & www

Det är märkligt hur mycket gläde några ljudslingor och bokstäver kan skänka, språk och takt måste vara två av de absolut bästa uppfinningarna, vidare smartare än både skiftnyckel, kullager, V-stilen och Windows XP. På bokfronten har jag varit sådär inspirationsflitig sista tiden, lite periodare när det gäller ord som sätts samman till meningar vilket i sin tur emellanåt renderar i böcker.

”Longtail”, skriven av en författare vars namn gäckar mig för tillfället, är ett bra alster som handlar om den nya verkligheten som vi befinner oss i. Boken tar upp marknad, reklam, påverkan och information. Ett klockren alster under mellandagarna.

On Mexican time som det tidigare propageras för är fortfarande lika bra, brukar läsa om den ett par gånger om året. Den handlar om konstnärsparet Coen som valde ett enklare liv i en by i Mexico, den tar upp temat downshifting och målar sidorna med underbara liknelser, personliga porträtt och vikten av sina egna val. Liknade tankegångar har funnits inom temat slowliving och beskrivs bra i nedladdningsbart Pdf format via www.enklareliv.nu.

Boken ”Såhär inreder du ett saltvattensakvarium” är en praktiskt berättelse hur du och jag får ett tusenlitersakvarium att se ut som om det vore något Costeau och hans manskap vid Calypso nyligen upptäckt, förövrigt skulle saltvattensakvarium vara ett lagstadagat inslag på äldreboenden, likaså Jack Russels som är bra för blodtrycket och humöret.

Den numera bortgångne Michal Chricton, dog i cancer i början av November i år, ni vet han som skrev om skräcködlorna i Jurassic Park, är även författaren till ”Ebola”. Den berättar om utbrottet i Kitum Cave och de välskrivna sidorna blev sedemera Hollywodifierad till en kass film som fick namnet Outbreak, Dustin Hoffman som var huvudpersonen gick omkring med gul rymddräkt och letade förtvivlat efter en smittorisk som inte syntes eller hördes.

”Fuck Logic”, både titel och innehåll är kontroversiellt och går stick i stäv med vad alla andra säger, sådant intresserar mig och i efterhand har de fått rätt. Gå in på närmaste stadsbibliotek och fråga efter boken, annars finns den i en välsorterad bokaffär nära dig. När det gäller bokmalar har jag en personlig favorit, nämligen Tim som jobbar på Akademibokhandeln i Prismahuset, Härnösand. Denne man är fullkomligt fenomenal på sitt jobb och det gnistrar om honom när böcker kommer på tal, om alla brann lika mycket för sitt yrkesval hade vi haft en drägligare tillvaro. Sen tror jag bestämt att hans son sjunger opera av något slag men det är en annan historia.

Grishamböcker kan du läsa på en dryg dag och trots sin enkelhet är de kioskvältare, trevlig förströelse i hangmattan, på uthuset eller i kronblomssoffan. Sen har min bekanting Teo Hären kommit ut med boken Härarbete, visserligen är det nog ett par år sedan i alla fall men den är en fröjd för den som vill vidga sitt begrepp, se möjligheterna kring att arbeta någon annan stans. Vad var det Magnus och Brasse sa; ”Här är där man är, där är där man inte är”.

Musik är ett annat ämne som intresserar mig, har börjat göra det mer och mer senaste åren, Coldplay, Raoul Midon, Jo Dee Messina, etc. Naturligtvis är det svårt att bortse från Robert Zimmerman, Springsteen och Lundell. Alla som förresten är relativt lätta att spela på gitarr, märkligt att jag inte köpte min ibanez tidigare än för två år sedan, det är en fröjd att hanka sig fram på en sexsträngad trälåda. Nedan är några textrader, du plockar ut artistnamnet. Rätt svar i flugskitstext. Den där jäkla blockflöjten i årskurs tre skärmde bort många blivande storstjärnor och själv hade vi en musiklärare som sa till oss flertalet gånger efter luftade strupar ”Hörrenini det där lät tamefan jävligt illa, fan håller ni på med, låter som om grannen agar sin katt, fattar ni det”. Det är sånt som får folk att hålla käften. För evigt.

1. …”I come from down the valley, where mister, when you´re young, they bring you up to do like you daddy done, me and Mary we met in High School when she was just seventeen, we drive out of this valley down to where the fields were green…

2. …”Se hur hon kastar med håret där hon går, livet vaknar längs hennes väg, jag borde se åt ett annat håll men mitt hjärta följer varje steg, jag är en dåre som aldrig lär, jag är en man på drift igen, jag har levt utan lust på en bortglömd kust, ingens man ingens vän…

3. …“Saw the ghost of Elvis on Union Avenue, followed him up to the gates of Graceland and I watched him walk righ through, now security did not see him they just hoovered round his tomb, but there´s a pretty little thing waiting for the King down in the Jungel room…

4. …”På söndan går ni lång långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut, ni hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djup, in genom gallergrinden till den igenvuxna kyrkogårn, din pappa sover under stenarna han kommer aldrig nånsin levande därifrån, ni går som två akrobater från en cirkus 30 meter ovan jord, som solkatter i fönstret, ni två behöver inga ord…

5. …”I think Im gonna start a band, the great depression is at hand, people will mourn across the land, yeah Im gonna start a band, or mabye I will write a book and let the critics have a look, from Hemley Eyes to James Joyce, the audience want have a choice…

1. Springsteen 2. Lundell 3. Coen 4. Le Marc 5. Brainpool.

Blandat

TV har jag börjat ge upp hoppet om, mest är det ett forum där idioter visar upp sina bristande förmåga, gärna med inslag av penalism och nödtorft. Vi har gått från att vara Homo Sapiens till Homo Zappiens. Om jag väljer att titta på dumburken ska det vara något som om möjligt ger något tillbaka. ”Världens Konflikter” har varit en enastående dokumentär som visats på senaste tiden, skulle gärna att programet som hette ”Annorlunda Människor” (baserat på en bok) visades igen. Debatter börjar jag bli en smula trött på och det mest katastrofala val Stina Dabrowski gjort på senare tid är att tacka Ja till ett sånt här menlöst program som numera Janne Josefsson driver. Kanske är det ”Debatt” eller ”Kvällsöppet”, minns inte namnet. Jag brukar stänga av. Lilla Huset på prärien och Simpson önskar jag gick dygnet runt och även ödleserien V. Javisst, sen kan man titta på ”På spåret” och garva åt samspelet mellan Ingvar och Björn.

Om ni tycker ett spinningpass är tufft så fråga Mirjam Wouters, som är påväg från Irland till Australien på cykel, en Giant Explorer. Hon både skriver och plåtar bra, för den nyfikne ta och surfa in på cyclingdutchgirl.waarbenjij.nu

Om ni likt så som mig är nyfikna på ideer, kreativa lösningar, tvärtomtänkande, solfjädersmodeller, etc kan jag rekommendera interesting.org där Fredrik och Teo Hären härjar, köp Ideboken eller Härarbete. Trevlig klapp till er själva. Inkommande.se samt Jensplan.se är ett par sidor som jag brukar använda för att hålla mig uppdaterad. Även Lars Perssons politikerblogg från Sundsvall är klartänkt och läsvärd. För 10 år sedan skrev jag om Kaospiloterna från Danmark. Nu finns deras veksamhet i Sverige, jag är osäker om det fått den powpowstart som krävs men titta in på kaospilot.se Sen får ni lägga till cardo.nu/blogg i era favoriter. Bara för att nämnda några.

Sen är Lena på kreafon.se en fiffig människa som driver en härlig byrå, kontakta dem när det vankas reklammakeri. Heders.

Morsfarsan flyttar till Holmsund i mitten av mars. Antar att cirkeln är sluten för deras del. Boendet blir i bottenvåningen av en gammal tråkåk, vid brofästet mot Obbola. Glädjer mig att de ser fram emot det. Storasyrran och hennes klan påtar på med innebandyturneringar, gymnastikuppvisningar, skidåkining och annat som hör en såndär rosenkindad kärnfamilj till. Min lillasyster har gett sig in i akademikerträsket och det är tänkt att hon ska bli socionom och rädda världen. Lycka till.

Avslutningsvis

Nu är det dags att svepa en java, gå ut med grannens hund, unna mig en bastu, läsa lite lyrik och försöka lira lite gura. Ja just det, Jacobsson och Machau blir ett äkta par den 3 januari i Härnösands storkyrka. Dagen innan har Svea namnsdagar och jag blir 35. Inte klokt.

Info från Jenny

Fick mess idag fårn Skoogen. Ja inte den med boklöv utan från Jenny. Hon är nere i Cham och har köpt en lya. Härligt. Då vet jag vart det finns ett ställe att kinesa vid bergets fot. Tydligen granne med Baggen och övriga. Men jäklar vad det kostar att bo kring franska alperna. Minst lika mycket som Stockhkolms innerstad. Annars mådde hon bra och det glädjer mig väldeliga. Jobbet kring Conarky verkar fungera alla tiders. Vi snackade en stund och önskade varandra både gott återhörande/seende/skrivande. Jenny piggar upp. Mera sådana i tillvaron.

Grattis

Jenny fyller år. Grattis.